Festen hos Borstis var kul. Över förväntan.

Men vi oroade oss innan. Hur mycket öl/vin tar man med sig? Har man fina kläder? Dricker man upp ölet/vinet man har med sig eller smuttar man bara lite städat på ett glas? Kysser man en eller två gånger på kinden? Anses det otrevligt att pissa i diskhon? osv. Vi undrade över etikettsregler helt enkelt och vi visste inte vad Magdalena Ribbing heter på spanska. Vi fick chansa på att vi framstod som spännande och exotiska om vi gjorde något kapitalfel.

Det gick ändå. Federico och Manuela bor i en våning i Belgrano. Manuelas vänner är unga och Borstis vänner är lite äldre. Alla var trevliga. Dock verkade det lite som om Manuela blev aningen störd över den uppmärksamhet de blonda svenskorna fick. Det var ju den uppmärksamhet hon brukar få!

Borstis kompis Ägget pratade massa engelska och hade bott på hostel på södermälarstrand. Han hade sönder en stol. Vi tänkte alla vilken tur det var att det inte var vi för vi hade dött av skam. Ägget hade ingen skam i kroppen. Trevlig egenskap, faktiskt.

Borstis kockpolare hade lagat ceviche och wok. Vi drack duktigt. Borstis är en mycket fin människa. Aningen sentimental, men mycket, mycket fin människa.