Cachorra, den hund vi lärde känna i Cabo Polonio är fantastisk. Jag tror, nej vet, att jag, Jenny eller Karin alla med glädje tagit med oss henne om vi hade haft den minsta chans. Vi träffades bara i ett drygt dygn, men jag tror vi kommer sakna henne mycket längre än så. Hon är mager, nästan utmärglad, men i god form. Hon är sandfärgad och har vinthundshuvud. Hon har mycket kloka ögon.
Från det ögonblick hon såg oss var hon med oss. Hon sprang efter bilen i sex kilometer, och sen blev hon med oss.
Hon följde med oss vad vi än gjorde. Hon verkade känna sig väldigt lugn när hon väl bestämt att vi var hennes, la sig att sova vid våra fötter när vi stannade någonstans.
Vi hade tyvärr ingen mat att ge henne, men hon plockade upp nåt gammalt bröd, gammalt ben eller en slamsa ruttet sjölejon på vägen hela tiden, medan hon hela tiden höll koll på att alla var med.
På morgonen när vi kom ut låg hon och väntade utanför rummet. Det gjorde ont i hjärtat att åka därifrån, men förmodligen var det bra att vi åkte innan hon fäst sig vid oss för mycket. Hon hade uppenbarligen redan bestämt att vi var hennes människor och att hon skulle vara med oss.När lastbilen som skulle ta oss därifrån kom, anlände det mycket människor med den. det blev en del förvirring. Utan att Cachorra såg klättrade vi upp och satte oss på flaket. Det sista jag såg av min kära hund var hur hon desperat sprang runt folksamlingen och försökte hitta oss.
usch, det är så jobbigt att tänka på när hon letade efter oss. och när bilen åkte och jag bara satt och tittade efter henne och kände konserven i fickan som hon skulle fått som hej då-present.
SvaraRaderaeller när vi gick upp på morgonen och hon låg utanför dörren och väntade, helt sandig i ögonen för att hon legat i blåsten.
det där med att försöka att inte bry sig så mycket var svårt.
/linda
Jag har försökt stålsätta mig för att inte bli en fåne som förälskar mig i en gatuhund som jag inbillat mig skulle har valt mig också, men detta var beyond that. Den här flickan tillhör vårat gäng. Nu sitter jag här i skuld och tänker gör om - gör rätt.
SvaraRadera/Karin
vilken fin liten sorglig historia. hoppas ni kan komma över detta.
SvaraRaderaHej Jenny
SvaraRaderaAj aj det gör ont i hjärtat när jag läser.Så ledsamt med fina vovven. Jag tycker ni ska ta med henne hem till Schweden. Hon skulle passa bra här.
Hoppas ni mår bra annars.
Kramar /Joanna
oj!
SvaraRaderasånt här kan vara lite för sorgligt om man är så sentimental och känslig som jag.