Liten kokbok till Linda

Stek en hackad gul lok tillsammans med sa mycket hackad vitlok att andra tycker du overdriver i sa mycket olivolja att andra tycker du overdriver.
Tillsatt sa mycket blandade ortkryddor (Rosmarin, Timjan, Persilja, kanske nat annat) att andra tycker du overdriver. Och kanske lite rodpeppar ocksa.

Nar loken mjuknat haller du i en hel tub tomatpuré som skall stekas en stund (har kan det behovas att man haller pa en liten skvatt olivolja till om man vill fa den riktigt mustiga goda sasen).

Hall sedan i de gronsaker du vill ha och sa mycket rott vin att andra tycker du overdriver. Sedan salt i den vanliga mangden, dvs andra och overdrift och det dar. Lite svartpeppar och nat sott (ketchup, socker). Lat koka i ca 20-30 min

Om du vill ha fardigkokta baljvaxter i lagger du till dem nu pa slutet.

Fardigt att servera!

Jul i Tucuman

God Jul barn,

Det var mycket nara att det blev juleangest i Resistencia. Nar vi kom till terminalen var det error de la sistema och ingen kunde salja biljetter och de som kunde hade inga. Manne fick yrselattack. Till slut fick vi hyra ett rum av Dani som jobbade i disken, han bodde med sin mamma, en papegoja och en cockerspaniel. Han baddade till oss i master bedroom med Boca/ sverigefarger pa lakanen. Sen sag vi annu en usel film pa cineplex, Max Payne, vi gar med pa vadsomhelst for nagra timmar i AC luft.

Dagen darpa, igar, tog vi forsta basta buss till forsta basta plats sa lngt bort som mojligt, det blev Tucuman. Bussresan varade i 12 timmar, en gubbe hade tics och harklade sig varannan minut, en tant fran Israel gick runt och samlade namnunderskrifter till ett uppror mot bussbolagets daliga service, ackliga mat och vardelosa buss.

Nu ar vi har och det ar Feliz Navidad. Tucuman ser fint ut, och det verkar finnas lite bra barer och olika filmklubbar och festligheter. Vart hostel overraskningsstanger over natten, sa vi har i all hast fixat ett dyrhotel i stan dar vi kan skala i cider pa balkongen. Vi agnade dagen at att skaffa ny kamera vilket var svarare an vantat, men nu har vi en tomterod liten van. (Den gamla blev inte stulen, den dog en naturlig dod.) Strax ska vi hem och svida om, i forhoppningen om att nagon restaurang haller juloppet, det verkar som inga problem. Det verkar finnas ett flertal arabiska restauranger har, sweet joy! tack gode gud for invandring.

Hoppas julefriden nar er, vart ni an ar.

/Karlek fran oss

Rädda bloggen!

Hej barn,

Bloggen lever en tynande tillvaro, det är synd, vi ska försöka skärpa oss. Som traditionen bjuder blev jag utan kamera precis när jag skulle fota ngt sevärt ( Machu Picchu, Las Vegas maskerad och nu Iguazú vattenfall) sa det blir inga bilder tyvärr. Vi ska försöka skaffa ny för julklappspengar fran mödrarna.

Iguazú var splendid, jag förstar inte varför jag tvivlat. Det var inte alls dyrt, stort med en massa olika fall och views, och man fick bada, aka bat och se skoldpaddor, ngn slags örn, leguaner och "vilda" marsvin. Jag hade hoppats att det skulle vara de där supermarsvinen stora som tapirer, men det var lille version. Inga tvättbjörnar dock, de verkar halla sig pa Brasiliensidan. Vi brände oss ganska mkt eftersom vi glömt skyddkläder och kräm, en tant pa busstationen fragade Vad har du gjort gullet, Varför lät du det ga sa langt? Det kan man undra.

Idag är vi i Resistencia, El Chaco. Här har vi tyvärr varit i tva dagar, Vi bor pa Hotel Luxor som har cable porn, röd nattlampa och spegel som täcker hela väggen. Igar var det 43 grader och vi drog runt som döda med var smutstvätt för att hitta en öppen tvätteria, men förgäves, hela stan verkade ha klappat ihop. Till slut tog vi tvätten pa en upplevelsedag i Hipergallerian utanför stan. Där fanns byggvaruhus, matshopping, bio, bowling och en isbana. Is och skridskor var inte spolade/slipade sen 70-talet men hitsen var glada och fran 80-talet. Manne akte i badbyxorna och var mycket säker, en gubbe filmade med mobilkameran. Sen sag vi en "komedi" med en söderopererad Meg Ryan Och akte buss med julshopparna. Den populäraste varan inför Jul verkar vara mousserande smaksatt med typ kiwi, ananas, hallon. Jag tror att vi kommer spendera julafton i Tucuman, eller Salta. Sen far vi nog till Chile i nagra dagar for stränderna skull, om det ar ngn som varit i / vet nat om Norra Chile ovanför Antofagasta kan ni väl tipsa.

Adjö, ha en fröjdefull Jul.

kom tillbaka

Nu.

hej mitt vinterland

hej då buenos aires, hej då vår.
vi har hejdå-fest med texmex, gubbar och söner, gitarrer, videokamera och en full vingubbe som just tog bilen för att hämta lyxvin från sin lya. drunk driving är stort i buenos.
hej då jenny och manne. det har varit så fint!
hej london! hej vinter.

På allmän begäran..

Tapiren Herr Schulman!

Tapirer (Tapiridae) är en familj i ordningen uddatåiga hovdjur. Idag finns fyra arter kvar som alla tillhör samma släkte, Tapirus. En av dessa arter går under namnet Schabraktapir, personligen är jag övertygad om att Herr Schulman är ett praktexemplar av just Schabraktapiren. Det känns rätt liksom, men om detta tvistar de lärda. Tapirerna lever främst i regnskogen där de brukar simma omkring och äta vattenknoddar. Den som känner till något om vad vattenknoddar egentligen är ombedes redovisa detta i kommentarsfältet nedan.

madonna maradona

Igår misslyckades vi för tredje torsdagen att gå på klubb Zizek. Det var madonnas första spelning av 4 på Riverplatestadion och vi hörde Like a prayer och jubelrop. För oss var kvällen underlig, tiden bara åt upp sig själv. Vi åt sushi och satt döda på pation och sen var klockan kvart över 1 och bråttom till billigt inträde. Ute på gatan rådde domedagsstämning. Klungor av folk drev runt och försökte stoppa taxis, ibland stannade en men inga passagerare fick stiga in. Det var svårt att förstå varför, taxis är något som det vanligtvis finns mycket av här. Vi tänkte att det på något vis måste vara madonnas fel.

Till slut åkte vi taxi och fick veta att det råder 24 timmars bensinblockad då inget säljs i hela Baires. Det var konstigt med helt tomma gator och förvirrade fotgängare som dagen efter katastrofen, bensinmackarna var avspärrade med tejp men ändå körde folk in. När vi kom fram till klubb var klockan för mycket och vi orkade inte slå oss in utan tog en ny bil hem och gick på en gubbebar ett kvarter bort. Gubbarna var vilda och spelade 3 s. på en låt, höjde, sänkte, bytte. Vi åt fuktiga chips och pratade om polisväsendet.

Idag ska vi till Mar del Plata med Borst och gubbarna. Det kommer bli lite tufft att bo i gubbhus och prata om gubbgrejer hela helgen, gubbarna har också en annan inställning till vad billigt/dyrt är, t.ex. tyckte Borstis att vi skulle passa på att köpa billiga madonnabiljetter för 1250 SEK.

Vi åker bort för att det är långhelg, måndagen är röd och bairesborna köper julgran. Det är Día de la inmaculada concepción enligt Borst, men är inte det lite kort tid att vara gravid för Maria? Att bebådelsedagen inträffar i mars i Sverige känns ju biologiskt troligt men var kommer våfflorna in? Lisa, en kristen amerikansk bloggare i Spanien påstår att det som firas på måndag är Marias egen påstått obefläckade tillblivelse. Lisa, och många protestanter med henne, misstycker.

"the worst thing I've seen so far was a crown on the head of Mary. Jesus alone is the King of Kings and deserves such honor. He alone was without sin and He alone was born of the Holy Spirit, and He alone died to set men free. None other deserves the glory due Him. En punto. "

Dagen då fröet Jesus såddes firas i Sverige den 25 mars, eller någonstans i närheten som passar, det är inte så noga. Svenska Kyrkan på Öland har hittat på ett eget skoj.

"På Öland är Bebådelsedagen den 25 mars känd som Tranedagen. Den här dagen kom Tranan med godis till barnen. Kanske fick man godiset i en stumpa vid sängen? Vem vet, kanske tranan berättar en hemlighet. Tranan kanske rent av har sett ängeln Gabriel på väg till Maria på Bebådelsedagen."

Bebådelsedagens lekfullhet märks också i talfelsskämtet vårfrudagen = våffeldagen. Det känns som att Marias försök att stjäla bebådelseuppmärksamheten från baby Jesus kan bädda för bra firande, vi får se. Jag tror vi kommer gå på casino.

middagsborste

så trevlig middag det blev igår!
borstis hade tagit med sin mycket entusiastiska vän vitbrallan, och de gillade maten så mycket. efter ett tag kom borstis artonåriga son och en lite nervös kompis med hundögon. sonen var en hejare på gitarr och sjöng dylan, mycket bra! manne och sonen spelade en låt tillsammans, oj vad fint det var!

men ibland är borstis konstig, det är som att han saknar viss socialt samspelskunskap, vilket kan vara kul, men ibland mindre roligt. först tänkte vi att det kanske bara var språkliga missförstånd, men nu verkar det mer som att han gillar att ge lite gliringar. när vi gav honom en välkomstdrink (mousserande) sa han att han föredrog rött vin. till mig sa han att jag borde skaffa mig en karl så att jag inte skulle röka så mycket (hela kvällen var lite av en antirökkampanj: han tryckte upp varningstexten i mitt ansikte, sa: you have to learn to love your body). men mest är han ju väldigt trevlig.

Uruguay forts.

Nu är ni förstås spända på att höra vad som mer hände i Uruguay.

Vi stannade som sagt bara en dag och en natt i Cabo Polonio. Det var fint men för ogästvänligt, både vädret och boendet. På kvällen fick vi känslan att vi borde hålla oss borta från köket/allrummet på hostelet, några gäster som varit där längre bestämde att det var deras rum. Där satt de inne i värmen och lagade mat och drack vin, medan vi fick sitta ute i kylan och prata med några idioter till jänkare.



Nästa dag snackade vi med tjejen som skötte hostelet och fick tipset att åka till Valizas, nästa by längs kusten. Vi hoppade på en buss och fick åka till vägskälet. Därifrån promenerade vi ett par kilometer och kom sen till byn. Det var en liten trevlig by, där solen lyste och ingen verkade göra nåt. På den lokala baren kunde man inte få kaffe, öl eller mat eftersom det var lågsäsong. Han kunde fixa oss en whisky om vi ville. vi struntade i det och skaffade oss ett rum att bo i istället.


Andra kvällen där, innan vi åkte hem igen, gick vi tillbaka till baren som nu var full med folk. Jag tog med gitarren och framförde ett par låtar. Vi blev mycket populära. Det hela utvecklades till den förnämsta fest som varit i byn i mannaminne.



Nån trollade fram lite trummor och den lokale gittarrvirtousen lånade min gitarr. Vilket lyft! Sen blev vi fulla på whiskey.








Nästa dag åkte vi till Montevideo och därifrån nattbuss till BA.





Ikväll kommer Borstis på middag. Han och Manuela har gjort slut. Han ska ta med sig nån polare. Vi får se hur det blir.

mat

Vi älskar mat och dryck. Man kan kalla det en passion, en livsstil. Det börjar utkristallisera sig två läger, där Karin och Linda hävdar sötebrödets överlägsenhet, medan jag och Emmanuel framhärdar i salt och fett. Lindas spetskompetens är alfajores, jag tror det kommer en bäst i test snart. Igår hettade det till mellan Karin och mig angående bröd, endera dagen blir vi tvugna att göra upp.

Imorrn ska vi bjuda Borstis på middag, det är svårt att bestämma meny. the Borst påstår att han äter annat än kött med kött, vi får se. Till helgen får vi åka med hans bil till Mar del Plata där han ska tävla i squash, det kunde vara kul om det slutar vara så kallt.

Nu ska vi åka till Palermo och äta biodynamiskt odlad quinoa och dricka Bellinis

deck the halls

nu sjunger manne julsånger, vi har tänt ljus, byggt en julkrubba där en sedelgubbe är jesusbarnet, och på bänken i köket jäser lussekatter!
trevlig första advent!

Cacchorra de ahorra

Cachorra, den hund vi lärde känna i Cabo Polonio är fantastisk. Jag tror, nej vet, att jag, Jenny eller Karin alla med glädje tagit med oss henne om vi hade haft den minsta chans. Vi träffades bara i ett drygt dygn, men jag tror vi kommer sakna henne mycket längre än så. Hon är mager, nästan utmärglad, men i god form. Hon är sandfärgad och har vinthundshuvud. Hon har mycket kloka ögon.

Från det ögonblick hon såg oss var hon med oss. Hon sprang efter bilen i sex kilometer, och sen blev hon med oss.

Hon följde med oss vad vi än gjorde. Hon verkade känna sig väldigt lugn när hon väl bestämt att vi var hennes, la sig att sova vid våra fötter när vi stannade någonstans.

Vi hade tyvärr ingen mat att ge henne, men hon plockade upp nåt gammalt bröd, gammalt ben eller en slamsa ruttet sjölejon på vägen hela tiden, medan hon hela tiden höll koll på att alla var med.

På morgonen när vi kom ut låg hon och väntade utanför rummet. Det gjorde ont i hjärtat att åka därifrån, men förmodligen var det bra att vi åkte innan hon fäst sig vid oss för mycket. Hon hade uppenbarligen redan bestämt att vi var hennes människor och att hon skulle vara med oss.

När lastbilen som skulle ta oss därifrån kom, anlände det mycket människor med den. det blev en del förvirring. Utan att Cachorra såg klättrade vi upp och satte oss på flaket. Det sista jag såg av min kära hund var hur hon desperat sprang runt folksamlingen och försökte hitta oss.

Hemma i BA igen

Hej alla Bloggintresserade (uppe i sju stycken nu, Blondinbella watch out!).

Vi har kommit hem efter en liten resa i Uruguay. Vi har badat och tittat på sjölejon och träffat världens bästa hund. Cachorra (hon förtjänar ett eget inlägg). Idag verkar vi inte kunna göra nåt.

Vi åkte i måndags i nattbuss första klass, jovisst flott ska det va. Vi sov som stockar hela vägen till gränsen där vi fick sitta och vänta medan tulltjänstemännen jävlades med några jänkare på vår buss. På morgonen kom vi fram till Montevideo där vi hittade en annan buss som tog oss vidare till Rocha, som ligger nära kusten norr om Punta del Este. Där sket det sig och vi var tvugna att stanna en natt. Vi var på väg till Cabo Polonio, ett ställe som vi fått tips om av Borstis och hans polare. Rocha hade inte mycket att bjuda på, men vi åt pizza och burgare, drack ett par öl och gick och la oss inklämda alla i ett pytterum.

Nästa morgon steg vi upp kvart i fem för att hinna med bussen. Den släppte av oss vid vägskälet mot Cabo Polonio. Där kom välkomstkomittén, som bestod av ovan nämnda Cachorra och en liten schäfervalp.

Cabo Polonio ligger ganska långt från vägen, 6-7 kilometer, och det finns ingen väg, bara sanddyner. Vi bestämde oss för att ta turistfälletransporten, en safarilastbilsjeep där man fick sitta på flaket och känna sig som en äkta resenär som trampar där ingen någonsin gått förut osv (150 pesos, ca 55 kr fick man betala för att känna sig så). Cachorra sprang bredvid bilen hela vägen, vi trodde hon skulle ge upp efter de första fyrahundra meterna sprint, men icke.

När vi kom ut på stranden möttes vi av en makaber syn, en uppspolad val låg och ruttnade där, täckt av måsar.

Cabo Polonio ligger bredvid en gammal fyr, är litet, har ingen elektricitet och är befolkat av gamla fiskare, hundar, hippies och sjölejon.

Byn sov när vi kom, det blåste kall vind från helvetet och vi kände oss lite ruggiga när vi väntade på att få lite kaffe utanför restaurangen som inte öppnat.

Nu räcker det för den här gången, jag ska ut på pation och titta på ösregnet och få popcorn och clerico med dom andra.

recap

igår var vi ute på tjofräs. vi hamnade på en popklubb med fräsiga liveframträdanden med munspel och cheap mondayjeans. superkul! vi var som studsbollar av glädje på dansgolvet och dansade som tokar, tills det blev dåligt. men dåligt menar jag argentinsk tråkrock och argt klubbklientel. de som hade varit så gulliga blev dåliga, tvångsdrack min öl och snodde karins, hötte med näven om man råkade krocka, och en galen machoman slog till jenny i bakhuvudet för att hon ramlat in i honom och hans flickvän på dansgolvet. det blev dåligt, så vi drog. men när det var kul var det verkligen kul!

idag sysselsatte vi oss med överklasseftermiddagsaktivitet; hästpolomatch. klädda i bästa linnebyxan och med rosett i håret (rosetten har jag iofs typ varje dag. borstis kommenterade den med att rosetter är nästa säsongs grej i buenos, även om han själv föredrar sexiga, åtsittande klänningar) bänkade vi oss i stekhettan på läktaren. det var kul, men konstigt. sport har aldrig varit min grej, men folket var flådiga och drack bubbel.

imorgon ska vi få köpa biljett till uruguay och strandliv!

Festen hos Borstis var kul. Över förväntan.

Men vi oroade oss innan. Hur mycket öl/vin tar man med sig? Har man fina kläder? Dricker man upp ölet/vinet man har med sig eller smuttar man bara lite städat på ett glas? Kysser man en eller två gånger på kinden? Anses det otrevligt att pissa i diskhon? osv. Vi undrade över etikettsregler helt enkelt och vi visste inte vad Magdalena Ribbing heter på spanska. Vi fick chansa på att vi framstod som spännande och exotiska om vi gjorde något kapitalfel.

Det gick ändå. Federico och Manuela bor i en våning i Belgrano. Manuelas vänner är unga och Borstis vänner är lite äldre. Alla var trevliga. Dock verkade det lite som om Manuela blev aningen störd över den uppmärksamhet de blonda svenskorna fick. Det var ju den uppmärksamhet hon brukar få!

Borstis kompis Ägget pratade massa engelska och hade bott på hostel på södermälarstrand. Han hade sönder en stol. Vi tänkte alla vilken tur det var att det inte var vi för vi hade dött av skam. Ägget hade ingen skam i kroppen. Trevlig egenskap, faktiskt.

Borstis kockpolare hade lagat ceviche och wok. Vi drack duktigt. Borstis är en mycket fin människa. Aningen sentimental, men mycket, mycket fin människa.

Rollspel på spanska

Herre 1: Oje, tres patitos por favor!

Dam 1: Rapido?

Herre 1: No, normal!

Jag har under denna tid även beställt fyra stycken gamlingar (por favor) när jag skulle köpa tunnelbaneresor till city till oss alla.

/Karin

jesus och jag en blåsig dag
på kyrkogården

Recoletas kyrkogård är som en stad för de rika döda. De har sina egna små hus utsmyckade med statyer och kupoler, och genom järngrindarna kan man skymta ner i husens källare där de ligger i kistor klädda med linnedukar. Ibland bor de hela familjer tillsammans, med småkistor för barna.

Borstis

För snart tre år sedan var vi i Ecuadors djungler, där mötte vi apor, krokodiler, och Borstis. Jag minns särskilt kvällen då han drack upp all rom och berättade om kvinnor som förvandlats till rosa delfiner, och när han slängde bort den värdefulla jättesnäckan. Borstis är till vardags designer av partydressar för lyxkvinnor. Han har en son som är 18 och en modelltjej som är 24. Ikväll har Borstis fest och vi är bjudna.

Ja, som sagt, "Sydamerikas Paris" är fantastiskt. Vi lever ett mycket trevligt och ganska långsamt liv.
Jag känner två personer i Buenos Aires, min fejksläkting Josefina och en snubbe som heter Federico (aka Borstis). Buenos Aires har 14 miljoner invånare. Likväl: Jag har knappt varit i stan ett dygn förrän jag springer på Borstis på supermercadon! Increíble! Han blev faktiskt ännu mer förvånad än jag. Jag visste ju ändå vilken stad jag befann mig i. Så på lördag är vi bjudna på fest hemma hos honom, det ska bli ball.

I love bål

Igår fick jag en ny favoritdryck. Clérico. Det består av en stadig kanna, i botten is, på isen frukt, socker och vitt vin. Frukten var t.ex jordgubbar, ananas, persika, apelsin och banan. Banan låter som en dålig idé, jag vet, men det var ljuvligt gott. Vissa jag känner tycker inte om bål, varför? Det är obegripligt. Clérico är bål utan starksprit serverad med finess.

Clérico! Hurra. Varje dag ska det drickas. Förutom idag för vi är på detox. Istället för superi ska vi äta hamburgare och gå på bio.

kaffe i san telmo, himla trevlig stadsdel.

vi har en kackelacka som heter helmut lang. har är superäcklig. det är de långa benen. de andra talar med glada röster när han dyker upp, men jag är svårentusiasmerad. idag var det en kackelacka som dog på vårt golv. kanske var det han.

Måndag i Belgrano

Hej vänner!

Nu är vi här, det är vansinne. Långsamt börjar vi kanske förstå var vi är, men det gick så fort? Atlantflygningen gick som en dans, jag kände mig lurad på timmarna. Och vi hade fina dagar i London med änglabarnet Mark som lät oss härja fritt i hans lägenhet och köpta småkakor så vi kunde äta i sängen. Mark är bäst. London är inte lika bra, vi gjorde av med så mycket pengar på att göra ingenting att det är skrämmande.

Jag försöker få Manne att ta ett jobb på parillan på vår gata, gratis kött kanske vore nåt. Hans favoritbiff kostar nämligen 4 ggr mer än för två år sedan, inflationen går fort när man har roligt. Men en liter Quilmes öl kostar fortfarande billigt ca 7 kr, så det får bli mycket sånt på takterassen framöver.


Vår lägenhet är absolut ljuvlig. Så mycket finare än jag kunnat tro, 120 m2 terass OCH patio, jesustavlor och spetsgardiner och en massa blommor och träd, wonders. Tyvärr sjunger inventarierna på sista versen, toaletten dog igår, och idag duschen. Men vem behöver sånt.

Det är så varmt här, över 30. Och det är så fint. Belgrano där vi bor verkar vara lite posh, lummiga gator och fina hus och någon slags upplevelsegalleria med bio och bowling. Igår gick vi till Palermo som vi trodde var nästgårds, det låg en timmes promenad söderut. Det var söndag, alltså marknadsdag, men vi hade bara råd med papas fritas. Men en vacker dag får vi kanske åka dit för tjofräs.


Nu ska vi äta chips, laga mat, och vänta på Martin som ska hämta hyran, Det är bra här, kom hit!

/ Jens

hej!

kolla!
min kompis karin ser ut som en filmstjärna!









vi bor precis bredvid chinatown, så himla bra!
det är min bästa storstadsdel.
låtsasköttsheaven